Kroatiens politik
Kroatiens politik definieras av ett parlamentariskt, representativt demokratiskt republik-ramverk, där Kroatiens premiärminister är regeringschef i ett flerpartisystem.
Den verkställande makten utövas av regeringen och Kroatiens president. Den lagstiftande makten ligger hos det kroatiska parlamentet (kroatiska: Sabor). Rättsväsendet är oberoende av den verkställande och den lagstiftande makten.
Det kroatiska parlamentet och regeringen
Parlamentet är ett enkammarlagstiftande organ. Antalet Sabor-representanter (MP) varierar från 100 till 160; de väljs genom folkomröstning för att tjäna fyra år.
Regeringen (kroatiska: Vlada), Kroatiens främsta verkställande makt, leds av premiärministern, som har fyra vice premiärministrar som även fungerar som regeringsministrar. Tjugo ministrar ansvarar för särskilda aktiviteter.
Den verkställande grenen är ansvarig för att föreslå lagstiftning och en budget, verkställa lagarna och styra den utländska och interna politiken.
Ordföranden och rättsväsendet
Republikens president (kroatiska: Predsjednik/ica Republike) är statschef och överbefälhavare för den kroatiska försvarsmakten och väljs direkt för att tjänstgöra en femårsperiod.
Kroatien har ett tredelat, oberoende rättssystem som styrs av Kroatiens konstitution och nationell lagstiftning som antagits av Sabor.
- Högsta domstolen (kroatiska: Vrhovni sud) är den högsta appellationsdomstolen i Kroatien, medan kommunala och länsdomstolar är domstolar med allmän behörighet.
Det finns andra specialdomstolar i Kroatien, handelsdomstolar och High Commercial Court, domstolar för förseelser och High Misdemeanor Court, förvaltningsdomstolar och High Administrative Court.
Kroatiska författningsdomstolen (kroatiska: Ustavni sud) är en domstol som främst behandlar konstitutionell rätt. Dess huvudsakliga befogenhet är att avgöra om lagar som utmanas faktiskt är grundlagsvidriga, det vill säga om de står i strid med konstitutionellt fastställda fri- och rättigheter.
Statsåklagarämbetet företräder staten i rättsliga förfaranden.
Parlamentet antog Kroatiens nuvarande konstitution den 22 december 1990 och beslutade att förklara sig självständigt från Jugoslavien den 25 juni 1991. Författningsbeslutet om Republiken Kroatiens suveränitet och oberoende trädde i kraft den 8 oktober 1991.
Författningen har därefter ändrats flera gånger.
Händelserna 1848 i Europa och det Kejsardömet Österrike medförde dramatiska förändringar i det kroatiska samhället och politiken, vilket provocerade fram den kroatiska nationella väckelsen som starkt påverkade och väsentligt formade politiska och sociala händelser i Kroatien. Vid den tiden förespråkade Sabor och Ban Josip Jelazic avskiljandet av banden med Kungariket Ungern, vilket betonade kopplingar till andra sydslaviska länder inom imperiet. Flera framstående kroatiska politiska gestalter framträdde, såsom Ante Starcevi –, Eugen Kvaternik, Franjo Ra –ki och Josip Juraj Strossmayer. En period av neo-absolutism följdes av den österrikisk-ungerska kompromissen 1867 och den kroatisk-ungerska bosättningen, som gav Kroatien begränsad självständighet.
Den här artikeln har skrivits med AI-stöd utifrån flera nyhetsrapporter och granskas av våra redaktörer enligt våra redaktionella principer. Redaktionella riktlinjer · Tips & kontakt
Kommentarer 0